Vem/vilka döljer sig bakom pseudonymerna Paul Vasili och Paul Vassili

BnF
"Vasili, Comte Paul pseudonyme collectif forme internationale Langue(s) : français Responsabilité(s) exercée(s) sur les documents : Auteur Naissance : 18.. Mort : 19.. Pseudonyme collectif de : Juliette Adam (1836-1936), Élie de Cyon (1843-1912), Henri Durand-Morimbau (1848-1911), Catherine Radziwill (1858-1941) Forme(s) rejetée(s) : < Vassili, Comte Paul pseudonyme collectif < Vasili, Paul pseudonyme collectif < Vassili, Paul pseudonyme collectif"
Varför kan detta vara av intresse för svenska läsare.
August Strindberg skriver till Albert Bonnier den 14 juni 1885: (se även nedan brev 1081)
"Saken är den att jag under pseudonymen (´omärkt hund´) Paul Vasili (Société de Berlin, Londres etc) har börjat skrifva på Franska La Société de Stockholm, som Mme Adam reviderar om och publicerar i Nouvelle Revue att sedan öfversättas på en mängd språk, hvaribland på Svenska."
Vissa svenska forskare läser detta som att A S börjar skriva Lettres de Stockholm vilket får ses som ett missförstånd. (se nedan Kerstin Dahlbäck)

Morcos söker klarlägga vilka som döljer sig bakom pseudonymen Paul Vasili.
Morcos anser att Catherine Radziwill är författare till La Société de Berlin, men de följande böckerna skrevs av andra personer, bl a Juliette Adam.

Library of Congress, BNF m fl nationalbibliotek söker alla ge nycklar till pseudonymen.
Gå in på BNF och sök på Paul Vasili, och läs informationen beträffande respektive bok. Där finner vi hur BNF ser på identiteterna bakom pseudonymen Paul Vasili.

KB drar sitt strå till stacken och refererar till Bygdèns pseudonymlexikon. KB har helt rätt här beträffande denna bok: "Bygdéns uppgift att P. Vasili skulle vara Juliette Adam, f. Lamber(sic ska vara Lambert) är sannolikt ej riktig." Källa: KB´s katalogkort till "Hof und Gesellschaft in Berlin/ Vasili, Paul, 1858-1941." Tyvärr ger detta upphov till ett annat fel, bokens titelsida anger ju som författare Paul Vassili. Detta är ett tjuvtryck, utan godkännande från LNR, se Morcos. Juliette Adam skrev inte La Société de Berlin, det gjorde Catherine Radziwill.

Som stöd för detta kan vi söka på katalogkort hos BNF över La Société de Berlin, 1884
"Type : texte imprimé, monographie Auteur(s) : Vasili, Comte Paul Titre(s) : Comte Paul Vasili. La Société de Berlin. Augmenté de lettres inédites [Texte imprimé]Publication : Paris : Nouvelle Revue, 1884 Description matérielle : In-8˚ , 262 p.Note(s) : Les dix-sept premières des vingt-trois lettres qui forment cet ouvrage, furent publiées dans La Nouvelle Revue, 1883-1884. L'auteur en est la Princesse Catherine de Radziwill, d'après la page de titre de son ouvrage Confessions of the Czarina, qui porte by Count Paul Vassili, author of... La Société de Berlin ; dans l'introduction même de cet ouvrage, la princesse déclare être l'auteur des lettres sur la société de Berlin publiées dans La Nouvelle Revue. - D'après l'Intermédiaire des chercheurs et des curieux, 1933, col. 278-280, l'auteur serait un ancien officier du 1er régiment de la garde dans l'armée allemande : Von Schleinitz. - Attribué à la Princesse Catherine de Radziwill Autre(s) auteur(s) : Schleinitz, von. Fonction indéterminéeNotice n° : FRBNF31546166 "

Så vitt jag kan förstå Morcos, ansåg Juliette Adam att hon "ägde" pseudonymen Paul Vasili. Samtiden gjorde många försök att avslöja identiteten/identiteterna men JA gjorde allt i sin makt för att bevara hemligheten. Morcos skriver mycket om detta.

Catherine Radziwill skriver under pseudonym Paul Vassili, men ger en ledtråd att hon under pseud Paul Vasili skrivit La Société de Berlin.

Hur det kommer sig att Gustaf Bellander skriver Från Stockholms Salonger år 1887 under pseudonym Paul Vasili (den bok Strindberg försökte skriva på franska, La Société de Stockholm under år 1885) återstår att reda ut. Hade Svanbäcks tryckeri, vilka står som utgivare, förbindelse med Bonniers förlag? Ville Bonniers Förlag inte förknippas med denna bok?
Michanek skulle kunna ha nämnt att Bellander skrev Från Stockholms Salonger i sin kommentardel till I Bernadottes Land

Slutsats: skilj mellan Vasili och Vassili.

Olof Lagercrantz

I sin bok August Strindberg, Stockholm 1979 tar OL upp La Société de Stockholm på sid 172 ff.
"När Strindberg sände in manuskriptet refuserades det under krumbukter. Det uppfyllde inte de franska kraven på pikanteri." (sid 173)
Hur vet OL att "brist på pikanteri" var skälet till refuseringen. "Krumbukter", hur vet OL det? LNR erbjuder ju publicering, om än efter omarbetning. Kanske var det inte bara Strindberg utan även redaktionen på La Nouvelle Revue som fann texten usel. (Se brev 1153)

OL säger vidare "Bonniers hade hösten 1883 publicerat ´grevens´Berlinbok, utsänd samtidigt som Strindbergs Dikter."
Jag undrar om OL läst grevens Berlinbok. Den publicerades på Albert Bonniers förlag 1884, bokens baksidestext puffar för Sömngångarnätter på vakna dagar . Att OL avfärdar kapitlen "Herr Bebel och socialisterna" och "Herr Stöcker och judefrågan" som "skvallriga och tarvliga" tyder på att OL läst Från Berlins Salonger mycket översiktligt.
Trots OL´s varningar har grevens bok om Berlin återutgivits. Köp här

Germund Michanek

I förordet till I Bernadottes land säger G M: " Men inspirationen har inte alltid räckt till: den ryss, som besöker Sällskapet Idun och visar sig känna till svenska förhållanden bättre än de flesta svenskar är en högst osannolik fantasifigur" (sid 22)

Här synes inte G M ha läst Strindbergs brev rörande La Société de Stockholm. Så till exempel läses i brev 1099 till Verner von Heidenstam:
"Luc s Mer 13 Måndag Juli 85.
Kära Vän Heidenstam!
...
Jag har från ryssens (och Mme Adams) synpunkt gjort Sverge till ett Prussifieradt land.
Paul Vasili kan ju ha råkat mig i Venedig eller Rom, så får du fond åt figuren, och får det sannolikt. "

Juliette Adam upprätthåller konsekvent illusionen med den ryske diplomaten (Paul Vasili). Han ska skriva om sina erfarenheter från olika europeiska huvudstäder till en ung kollega.

Brev 839 till Claes Looström 22 maj 1884

"Ouchy 22 Maj 84.

Broder Loo!

Du börjar bli alltmer Österländsk, både i att icke besvara bref och neka ett friexemplar till en tidskrift, när du särskildt erhöll tillstånd att trycka öfver upplagan "Nödiga friexemplar för tidningar och tidskrifter", hvilka du nu säljer för egen räkning! Du är Österländskare än sjelfva Österländskarna på Ålandsgatan, och om du nu icke skickar Herr Poëstion (Du kände ju sålunda hvem du skulle skicka till i Wien!) ett exemplar af Nya Riket, så skickar jag in Bonnier att kontant köpa ett exemplar i din boklåda. Likaså till Paris.

På din fråga om Svenska Öden svarar jag icke förr än du svarat på mina tre frågor som du lemnat obesvarade.

Adressen i Paris är Roger-Miles 22 rue Navarin, såsom uppgafs i ett förr afsändt bref!

Vänl

Strind

Poëstion. Wien Himmelpfortgasse 19.

Madame Adam har efter läsningen af 'Högre Ändamål' förklarat att hon 'serai bien heureuse si La Nouvelle Revue pouvait bientôt compter M. Strindberg au nombre de ses collaborateurs' Olyckligtvis var den icke 'inédit' hvilket är ett vilkor!"

Brev 840 till Hjalmar Branting 22 Maj 84

Ouchy 22 Maj 84.

Broder Branting!

Jag har blifvit erbjuden af Madame Adam att skrifva i Nouvelle Revue sedan hon läst "Högre Ändamål" på Franska! Vill Ni vänta en månad med tryckningen af Samvetsqval som jag har färdig i Fransk Öfversättning, så vore det ju för Er en dunderpuff om den först stått i Nouvelle Revue? Gör det! Det vinner Ni på!

Bed Staaff för Millioner att han återsänder mitt manuskript på Striden! Tiden skall få flera noveller af mig framdeles -- om den vill! Jag gör sådana nu! Tyckte Ni inte om Samvetsqvalen? Skulle vi sätta Kronprins i stället för Kung om Bernadotte så slapp vi åtal (af missförstånd!) och gadden tog bättre då! Gör det!

Om några dar reser jag till Génève för interviewa Ryska Nihilister och "ta stämning" för en novell!

Sänd mig en nihilistsak! Här fins bara sådana på Ryska!

Din tillgifne
August Strindberg

Brev 844 till Jonas Lie 24 Maj 84

Ouchy 24 Maj 84.

Käre Jonas Lie!

De bref jag stundtals kommer att öfverflygla dig med behöfver du ej svara på. Jag ber bara att få deponera dem i din chiffonier såsom dokumenter, du må kunna framtaga en gång till mitt försvar, när jag skall svärtas inför en större publik än Sverges.

Jag vill visa dig nu och du skall kunna säga det sen, att Aug Sg. icke var någon lycksökare, som sökte äran i det af honom föraktade Paris. Att han först sökte få en pjes uppförd der o. s. v. var endast för att få sitt namn kändt att han kunde göra sig hörd! Och skulle pjesen falla, som troligt är, så var icke mitt angrepp på Paris en hämnd, mins det, utan mitt angrepp var påtänkt förut mot Paris såsom kulturens högqvarter. Jag har i går från Madame Adam från Nouvelle Revue erhållit ett smickrande bref (efter sen hon läst ett mitt manuskript, olyckligtvis utgifvet) deri hon säger sig bli lycklig, om hon kan snart påräkna Aug. Sg såsom medarbetare.
(...)

Brev 873 till Pehr Staaff (24 juni) 1884

Midsommardagen {24 juni}. 84

Kära Schtop!

…
Om jag låter neutralisera mig som "Europé" vet jag inte. Men i höst bo vi troligen i Génève, der Siri skall (?) gyckla Herr Bengts Hustru och der jag då troligen är introducerad genom Samvetsqval och annat.

Du har väl hört om mina Franska bakhåll. Är det icke fint att kunna sparka asen i aschelet der hemma; när tiden är mogen kommer jag att skrifva en bok på Franska. Har redan skrifvit om Björnson på Franskt. Har en talangfull collaborateur till Herr Bs Hustru, hvilken nu ligger och masar sig vid en Pariserscen; icke utan utsigt. Telegrafera mig, (om den blir antagen) huruvida Wetterkopf Se Karl Wetterhoff har fått någon lefveraffektion eller om blåsan spruckit.

Nouvelle Revue bryr jag mig kanske inte om! Luktar för mycket mus, men ger dock socialt anseende.

Léouzon Le Duc i Paris håller nu på med alla mina arbeten och skall göra en etyd öfver djuret. Poestion i Wien d:o för Magazin d Litt d. In-u Auslandes.

Röda Rummet under öfversättn. till Franskt för att gå in (?) som följetong i en Parisertidning.

…

Farväl och helsa

fr

Vännen

August Strindberg

Chexbres-Vevey

Hotel Victoria

Vaud

Suisse.

Brev 882 till Karl Otto Bonnier den 4 juli 1884

"Chexbres 4 Juli 84.
Bäste Herr Bonnier!
...
"Kommer troligen skrifva ut Leman-novellerna, af hvilka Samvetsqval är n:o 1. Men för att förena det nyttiga och nöjsamma skrifver jag dem på Franska.
Nu vore meningen få dem ut som julbok. Men, hvad göra?
Vill Ni ge ut dem 1a December på Franska? Ser det retsamt eller snobbigt ut? Men tänk på hvilken kolossal publik Ni får på 50 eller 60 millioner. Kanske det skulle göra strejken något mjukare?
Var så snäll utfärda Generalorder till sättarne:
1:0 Om Han och Hon
2:0 Om Utgångar der det talas med -- icke".
Och så Lycka till!
Eder
August Strindberg.
Att Leman-Novellerna skola bli kolossala, kan Ni tro, ty det är ju en profskrifning. Och intet fjesk!"

Brev 922 till Axel Strindberg den 17 aug 1884

"Chexbres 17 Aug 84 Kära Bror! Sväfvande mellan miser och välstånd väntar jag snart ett godt resultat med pekunier, och skall då antingen du vill eller ej sända något! Ved brukar man betala särskildt på Kymendö Vill du vara snäll sända mig i fyra korsband: R. Kaufmann: Moderna Frankrike. Mazerolle: La Misère de Paris (en gul fransk volym) Gasparin: La France (en eller två gråa franska volymer) Lacoppidan: Landthushållningslära. Ären I snälla och täcka sängkläderna i Kammaren när I resen och kanske läggen in s. k. Malpapper i rummet, för klädernas skull. Snart är min nya novellbok färdig. Den skall väl rifva upp himmel och jord igen! Men, var lugn, den är gjord med ´talang´ och då går man igenom! Helsn fr Siri och Vännen August"

Brev 1100 till Axel S

"1100 850715 AxS 05 AXEL STRINDBERG Luc s Mer. 15 Juli 85. Kära Bror! Härmed! Schück har också en fullmagt! Hoppas du förstod ehuru jag ej skref att det är en djup hemlighet med den franska tidskriften och Sverge jag skulle skrifva! Helsa X och bed honom klämma till! Vännen August Tänk: Lindström, Hellstenius och Hallbäck ströks af qvarstadsherrarna! Hvad gör Jörgen? Skäller han på mig i tidningarne? Det kan du säga honom att nu blir det hämd i stor skala, och att jag lyckades i Paris!"

Brev 1078 till Axel S den 11 juni 1885

"101 Avenue de Neuilly

11 Juni 85.

Kära Bror!

Tack för ditt bref som jag fick i dag och för dina försök med Calle Carlsson. Men om åtta dagar, den 19e äro vi ute på gatan igen, emedan våra rum äro uthyrda. Det var ju en infernalisk otur att Carlsson skulle komma i den der klämman, ty nu lär han väl icke vara gifmild. Hinner detta bref fram i rättan tid, så skulle han hinna rädda mig. Mycket hängde också på Xs lemnande af manuskriptet, som synes fördröjdt, ty då hade jag i samma stund kunnat kräfva Albert. Nu vete fan hur det går.

Sänd mig emellertid ett telegram när manuskriptet är lemnadt till Alb. så skall jag telegrafiskt kräfva honom. Tag pengar af silfret. Och bed Albert äfven säga upp rummen der möblerna stå.

Jag tror aldrig jag lefvat i en sådan spänning som just nu, ty nu gäller kanske en ´lysande´ framtid. Någon undergång behöfver jag ej befara, ty jag har ju alltid förläggare i Sverge. Att vända hem kommer jag inte på långa tider, minst för att tigga.

Kära du gör nu hvad du kan med möblerna!

Jag vill inte skrifva till Carlsson emedan jag är rädd han af oförstånd och i sin nöd skulle vilja dra mig in i sin process, eller åtminstone kompromettera mig med att läsa mitt bref högt på krogar och kanske låta det falla i händerna på en tidningsbuse.

Åkaren M. är svärfar till litteratören Schöldström, så att C må veta hvar han har denne!

Farväl så länge och tröttna inte

beder

Vännen

August.

Brev 1081 till Albert Bonnier den 14 juni 1885

"Neuilly 14 Juni 85.

Bäste Herr Bonnier!

Nu har jag uppfyllt min mission i Paris, och nu återvänder jag till Schweiz. Det har varit två och en half månader af obehag, bekymmer och det värsta arbete jag nånsin gjort, men nu är det öfver och jag har fått hvad jag velat.

Det jag nu meddelar Er är under den strängaste tystnad och jag litar på att icke edra fruar få veta det heller, oafsedt all aktning och allt förtroende vi äro skyldiga våra äkta makor. Som Ni äfven äro eller, hvad jag hoppas, blifva intresserade af företaget, litar jag på att Ni ej genom att låta något dunsta ut, respekterar den professionela hemligheten -- hvilken Ni såsom affärsmän ju äro vana att iakttaga.

Saken är den att jag under pseudonymen (´omärkt hund´) Paul Vasili (Société de Berlin, Londres etc) har börjat skrifva på Franska La Société de Stockholm, som Mme Adam reviderar om och publicerar i Nouvelle Revue att sedan öfversättas på en mängd språk, hvaribland på Svenska. Jag ämnar härmed hvarken hämnas eller straffa, kanske snarare ett begär att göra mitt otacksamma smörgåsland bekant i verlden och dermed försona någon af mina värsta oförskämdheter, leder mig. Det är ju likgiltigt.

Emellertid hvad Svenska upplagan angår har jag ingenting med den att skaffa och får aldrig namnge mig, och inte Ni heller. Men vill Ni ha den så kan jag skaffa Er den.

Ville Ni utge den illustrerad, så kan jag ge Er innehållsförteckningen i förväg så att ritning och skärning medhinnas.

Den blir mycket närgången och handlar bara om personer (gens de marque) och namngifna. Kan sålunda bli en liten nätt affär, helst Ni lär få manuskriptet för rakt ingenting.

Detta om detta, men för sista gången: jag litar oinskränkt på Er tystnad. Jag blir nog afslöjad sedan, men hindra icke företaget med otidiga meddelanden.
...
Fundera nu på mina förslag men framför allt rädda mig från att brinna opp här. Om Fredag gå nya hyresgästerna in och vi gå ut på gatan.

Helsningar Högaktning. Vänskapsf.

August Strindberg

P. S. Var god tala icke om för någon om N. Revue ´ne audiat Nemesis´."

Brev 1082 till Axel S den 14 (juni 1885)

"
Söndag d 14. Neuilly

Kära Bror!

Nyss mottagit ditt telegram. Heder och tack!

Nu har jag segrat i Paris! Men resultatet kan ej utfalla i pengar förr än om sex månader, men

då blir jag tryckt på alla verldens lefvande språk. Mera får jag ej säga nu!

Men medan gräset gror dör kon. Om fredag äro vi på gatan! Detta mottar du på onsdagen. Om du kan antingen låna på möblerna (på Stampen!) eller rifva Carlsson, men tag djupt i så fall, så kan du genom Hekscher i Industri Krediten telegrafera öfver pengarne på torsdagen till en bankir Rafael här som jag känner. Spar inte på telegram och betäck dig.

Förstod inte om du meddelade att Qvarstadsresan var såld för 300 eller om du frågade om jag ville sälja den. Naturligtvis vill jag genast sälja den för hvad som helst.

Vi lefva nu med andan i halsen. Har uppfyllt min mission här och vill bara åter till Schweiz.

Franska Giftas går bra! Hur går Svenska.

Vänta du tills jag kommer i mitt rike så!

Nu börjar Tyskland också göra anbud på öfversättningar.

Men pengar! pengar!

Hastel Vänl

August.
..."

Brev 1091 till Edvard Brandes omk 1 juli 1885

"...
Emellertid! Det var i en lycklig stund du upptog vår bekantskap, ty jag råkade dagen derpå vara dig och Danmark till stor nytta.

Detta under tysthetsed! Och du som jude har nog lärt tiga.

Min mission i Paris var att i en aktad tidskrift få skrifva ´Ueber Schweden´. Detta lyckades öfver förväntan och Mme Adam i Nouvelle Revue har uppdragit åt mig att under pseudonymen Paul Vasili skrifva La Société de Stockholm. Hon ville äfven ha Köpenhamn, men jag undanbad mig, nämnde på måfå Richard Kauffman.(sic, ska vara Kaufmann) Samma dag kom ditt bref. Jag reklamerade K. och nämnde dig! Du får sålunda vänta bref om uppdraget, och du får icke afsäga dig, ty uppdraget kan råka i våra ovänners händer.

Man begär liberalism, Preusshat (icke tyskhat) och stor närgångenhet. Det är en mödosam och kostsam uppgift, men vi måste ta hand om den. Få äfven betalt när det är tryckt. Jag har redan afrättat vår kung och gjort honom till Preussare. Du kan naturligtvis ta Er "lilla Bismarck" i kragen !

Situationen är ju tacksam. Jag tycker icke om anonymiteten men som utilist får jag offra mitt tycke!

Under alla förhållanden: obrottslig tystnad, ty jag har redan begått majestetsbrott 7-faldt!
..."

Brev 1095 till Pehr Staaff omkr 12 Juli 1885

"Luc s Mer Calvados. France. Den ? {omkring 12} Juli 85. Broder Staaff! När jag telegraferade och krof dig, så hade jag just uppfyllt min mission i Paris och hemtågade med en seger som jag måste se mig om efter alla medel för att kunna begagna. Jag meddelar dig nu detta under ett i förväg taget tysthetslöfte så mycket vigtigare som du genom att tala om saken kan hindra den möjligen och ohjelpligen skada mig så att en hemkomst aldrig mer kan åstadkommas. På långa, mödosamma taktiska omvägar lyckades jag göra min person behöflig: enda sättet att vinna folks intresse. Resultatet: anbud att under pseudonymen Paul Vasili (le Comte!) skrifva La Société de Stockholm i La Nouvelle Revue. La Famille Royale är vid detta laget redan decapiterad (Man hatar nemligen OII här för hans Preussiska politik och jag har gjort honom till Preussare) Men saken är en affär som ej bär frukt förr än om ett halft år och då kan jag vara död, saken lemnad i dåliga händer och spelet förloradt. Alla mina klutar satte jag till i Paris för att vinna mitt syfte så att i denna stund är jag redlös. Impotent af öfveransträngning och lifvet i den ohyggliga staden, sitter jag nu i ett hotell fastlåst vid det stupidaste af alla ställen jag sett: Kanalen, och kan inte komma loss! Fins det nu icke i hela Sverges Societet så många demokratiska intressen att de skulle vilja göra något offer för att få sin sak i goda händer. Att vädja till menskors uppoffringskänslor det har jag slutat med, för dem tror jag inte på. Men är för långt borta för att kunna leta upp intressena, äfven de lägsta. Kan du vädra några? Det är ingen ovigtig sak huru Sverges män bli presenterade för Verlden på fem språk och af en sådan person som le Comte Vasili Att erbjuda sig sjelf kan få en ful färg och män som gjort sig förtjenta af demokratiet bli berömda ändå. Att ge rätta belysningen åt min subsidieanhållan är svårt, och man får icke inviga mer än högst ett par. Wall är öfveransträngd af mig och han blir berömd ändå. Den enda vore Astrup på Norges vägnar, icke som enskild, ty han är ingen offentlig person. Och icke skall han betala för att få Norska saken i rätt dager: han skall bara söka åvägabringa att saken kommer väl till stånd och hindra att den råkar i dåliga händer. Men nu lär hans hustru öppna brefven och jag vågar ej skrifva honom till. Och hvad skall jag skrifva? Det blir ju Salmoni-bref! Döm sjelf om hvad och huru man (Du!) skall göra! Det här skönlitterära görat håller på att döda mig och jag kommer troligen att ge ut en tidning (skämt-satir) från Köpenhamn. Från Stockholm är väl omöjligt? Tidning blir det, ty pjeser och romaner kan blåstrumpor roa sig med! Ställningen är kritisk och något måste göras. Sätter jag mig till annat så blir det väsentliga ogjordt, och det måste ändock göras. Gif mig ett råd åtminstone. Och sänd mig mina 500 Francs så att jag får andas. Men framför allt: besvara mitt bref och bevara min hemlighet. beder Vänskapsfullt August Strindberg.
Om Du träffar Tyrax, så bed honom för all del sända "Evas sparbanksbok" som hon oupphörligt påminner om till min stora förargelse. Jag undrar om icke min svåger Philp skulle kunna sätta några magter i rörelse. Men han är en lösmynt herre som man icke får anförtro något hemligt åt. Ryktbar kan man bli och berömd med, men att få lefva -- det är det svåraste af allt. Kielland fick ju be hela nationen hjelpa sig och jag har väl gjort mer än han för "upplysningen" i mitt land. Men jag har varit för mycket demokrat, det är ett fel till och med inför demokraterna!"

Brev 1098 till Albert Bonnier 13 Juli 1885

"Luc s Mer 13 Juli 85. Bäste Herr Bonnier! Efter att ha sofvit på gårdagens bref, har jag fått en utveckling på planen helst jag råkade läsa ett par tidningsblad också i går qväll: det ena om attentatet mot tryckfriheten, det andra om Tidningen Vårt Land. Se här: låt mig skeppa in till Köpenhamn. Skaffa mig en dugtig, gladlynt, oförskräckt impresario (en af era bokhållaretill exempel) och låt mig sedan dyka igenom Sverge med en föreläsning om Reaktionen i Sverge efter 1865; kan väl uppföras tre gånger i hvar stad. Det är minst tre motiv till denna plan. 1¼ Att få möta fienden. 2¼ Att få tala vid Stockholms-societetare för att få klarhet, ty jag ser med fasa min okunnighet om lefvande och döda t. ex. Fick först i midsomras veta Jacobsons död o.d. 3¼ Reparera affärerna. Kommer resan till stånd genom Er får Er impresario innehålla amorteringar och utlägg räknade efter qvarstadsresan. Man skall säga! Ja hvad skall man icke säga. "Han visar sig för pengar. Han har gjort fiasko ute och kommer hem när han behöfver oss!" Det bryr jag mig inte om. Björnson tog min sann entré när han reste omkring och predikade republiken. Afråder Ni alldeles resan såsom affär < så lägger jag ner den. Men måste då i Köpenhamn råka en bildad Svensk t. ex. Thyselius att i botten pumpa: för detta kommer aldrig att gå bra med min Societet eljes. Helst skulle jag vilja tala vid Wall, som känner interiörerna bäst och S. A. Hedin. Kunde man inte motivera min hemresa med att jag skall göra studier för att skrifva en bok om Sverge för en Fransk förläggare. Alltid blir Paul Vasili afslöjad sedan ändå! Det vore ju en snygg och hederlig återkomst-visit! Så mycket är säkert att sydligare än Köpenhamn bör jag ej vara under den tid jag skrifver. Der har jag alla Svenska Tidningar och Tidskrifter från 65! Stora Bibliotek m. m. Hjelp mig bara dit
Högaktning Vänskapsf
August Strindberg.

Brev 1096 till Isidor Bonnier den 12 Juli 1885

"Luc sur Mer, Calvados 12 Juli 85. Broder Isidor! Sedan vi råkades i Paris ha stora saker inträffat, som dels gjort att manuskriptet på 2a delen dröjt, dels att hela min utrikesvistelse kommer att förläggas så nära Svergets postkontor som möjligt. Du har redan mottagit en del nytt manuskript och #3ytterligare afgår$1 #3med dagens post jemte en interview$1 att föregå förordet. Har du på grund af de 6,000 läsarlusarnes petition förlorat modet att för Törnqvists räkning utge andra delen, så skulle vi kanske kunna utge den från Köpenhamn dit jag nu reser om du nemligen hjelper mig dit. Saken är den -- och du som kan vara tyst och till hvilken jag står i obligation -- skall få hemligheten under tysthetslöfte: att jag åt #3Nouvelle Revue$1 fått i uppdrag att skrifva #3La Société de Stockholm$1 #3under pseudonymen Paul Vasili.$1 Detta fordrar mycket källor och arbetet hastar hvarför jag måste vara så nära Sverge som möjligt. Innan jag hugger in på allvar i arbetet slutar jag andra delen, som dock blir mindre än 1a så vida du icke trycker spatiösare. Huru nu härmed må vara, att dröja här i ett satans röfvarhål #3tLuc$1 #3sur Mer)$1 der hvarje dag kostar summor, och för att kunna utföra det magtpåliggande arbetet i tid, måste jag afbryta allt sommarnöje. Sänd mig derför tusen francs att jag må inskeppa mig från Hâvre till Köpenhamn och der lefva billigt och kunna göra något Danska affärer också med pjeser < och andra arbeten. Som du ser är 2a delen icke så bra skrifven som första, men det har jag motiverat i Interviewen och alltid skall väl så mycket säljas att de 2,500 Francsen komma igen. Hastel Vänligen Y (Agust Strindberg) PM Vexel bör ställas på #3Caen!$1 $$$$$ {3/7 1885} Kära Bror! Med dagens post afgår ett korsbandspaket till X att genast öfverlemnas oöppnadt i hans egna händer. Sänd ett brefkort om mottagandet så fort du fått det, ty det är icke kopieradt, och jag är sålunda orolig, helst posten förut haft bort manuskript Hastel Vänl #3August$1 P.S. Sänder i rekommenderat korsband. {11/7 1885} Kära Bror! Läs medföljande och öfverstyr genast X är du snäll. Kan du beveka hans hjerta om så behöfs så gör det! Det är stora saker det gäller! Hastel Vänl #3Austust$1 Bed honom ställa vexeln på #3Caen$1 (Caen.) "

Brev 1093 till V v Heidenstam den 2 juli 1885

"Luc s Mer Calvados.
2 Juli 85.
Kära Heidenstam!
Efter som du redan aflagt tysthetslöftet och jag är angelägen få ditt bistånd så tag då hemligheten, men ensam. Utan sidovördnad för din kära hustru, men, hon reser till Sverge, frestelsen, vännerna och allt det der! Vi ha ju icke svurit att tala om andras hemligheter för våra fruar!
Nå!
Mme Adam, (Gambettas vän) redaktören af La Nouvelle Revue (näst Revue des Deux Mondes) har under årets lopp utgifvit La Société de Berlin, Vienne, Londres. Nu skall jag åt henne under samma pseudonym som de andra (Le Comte Paul Vasili) skrifva La Société de Stockholm. Börjandes med Kungen, fortfarande med ministrarne, de lärde, artisterna, författarne, tidningsskrifvarne o. s. v.
Hon har redan läst en del och är nöjd!
Nå! Nu förstår du att jag icke kan skrifva om författarne, ty då måste jag skrifva om mig sjelf. Meningen är att du skulle göra det. Du behöfver inte alls berömma mig, bara referera. Vill du det?
Vill du också skrifva om Artisterna? Noblessen? Eller hvad!
Du får bra betaldt, men först när det är tryckt (och det trycks på fyra fem språk!)
Det fins ingen annan jag känner jag skulle vilja ha till medbrottsling. Men vi måste söka hålla stilen med de föregående delarne. Hon är liberal, republikan och hatar icke socialister. Man har bedt mig icke skrifva rosenrödt (Hör du det!) Och mycket närgånget
Äran? Den få vi af efterverlden som skall afslöja oss. Men nöjet att få rappa opp en hel nation af lakejer! Svara ja! Köp La Société de Berlin! (Fins i bokform! Läs boken här) och läs den. Kom så hit!
Din disharmoni kommer helt enkelt från samma håll som min. Vi gå mot strömmen. Tiden och vi vilja verklighet. Vi sitta dock och fantisera. Denna här uppgiften skall roa oss och gagna oss -- och det kära fäderneslandet.
Jag skall icke magistra dig. Jag har lika mycket att lära af dig som du af mig.
Det skall rensa dig att få skrifva ut din galla mot det talanglösa, högfärdiga packet!
Men du måste vara i närheten! Tillfredsställer icke denna uppgift din ärelystnad? Det är ju som när Heine satt här och skref Ueber Deutschland. Men landsflyktig blir jag på kuppen!
Du skrifver på Svenska och låter en dam i Paris jag känner öfversätta det.
Nu svarar du med omgående: Ja! Hva?
Helsningar
Hastel
Vänl
August Strindberg"

Brev 1101 till Edvard Brandes den 18 juli 1885

"
...

Du behöfver ej skrifva på Franska. Låt Er translatör öfversätta det. Det skall ändock redigeras om af Frun. Man begär det starkt peppradt.
..."
(Jfr brev 1091)

Brev 1103 till Albert Bonnier den 22 juli 1885

"
Luc s Mer 22 Juli 1885.

Bäste Herr Bonnier!

Tacksamt bekommit de 600 Fr. hvarför qvitto återgår. Men icke

kommer jag till Köpenhamn, hvarförutom Ert bref afskrämde mig från

Nordanfärder.

Emellertid något måste göras.

Societeten lemnar jag sedan jag tagit läckerbitarne sjelf König och bondschattarne.

Nu har jag en ekonomiskt oberoende, förnäm och genial man åt litteraturen.

Vill Ni sedan hjelpa mig att utdela rolerna: så som följer:

Walls Fruntimmer.

Societeten. Mycket sqvaller och fruntimmerstoaletter. Teatrarne. Skandaler också!

Fru Hjerta

Tidningarne Publicistklubben. Artisterna. (Men inte skälla på Parisarne.) Idun.

Som jag icke vill utsätta mig för snäsor ber jag Er vara god och sondera. Antas det, så få vi korrespondera vederbörande och jag, att det blir hållning på det hela.

Jag har valt fruntimmer för att få detaljer och småsaker som skola vara (i stil med Mme As eget krafs!) och emedan fruntimren ha råd smak och god tid att pyssla med sådan der smörja.

Vidare ekonomiskt oberoende, så att det blir gjordt. Törs inte lita på Unga Svergerna som f. ö med undantag af Levertin äro rysliga öfvermagar.

På så sätt blir jag lös från en gräslig börda och mitt skepp skall väl flyta igen.

Förordet går med här. Mycket tråkigt, men mycket bra.

Hvem skall taga hand om

Dagens Män.

C. v. Bergen. L. O Smith. C v. Bergen. Anton Nyström

etc. etc!

Nu afslutar jag Kamrarne och Ministrarne och lemnar så ifrån mig. Dermed är den fasliga frågan löst. De få låta Kramer öfversätta på deras egen bekostnad. Jag kan icke sitta och göra det. Kanske det roar damerna det der arbetet! Men de skola imitera P. Vasilis stil, dock icke räkna opp namn som han.
..."

Brev 1111 till Albert Bonnier den 2 aug 1885

"Grez Chevillon 2 Augusti 85.

Bäste Herr Bonnier!

Med tacksamhet emottagit sista bref med upplysningar. Ernst Josephson och Larsson accepteras. De skola nog skrifva med nöje.

Schöldström ej! Han skulle sälja notisen för ett qvarter cognac.

Hvad gör det att det icke är hemligt. Det hörs ej till Frankrike.

Kanske Lundin den gamle ´Pavisaven´ skulle vilja skvifva om teatevn för Pavisavne."

Men som medarbetare i Gamla Stockholm var han olidlig, despotisk och fuskade bort alltihop.

De få icke skrifva långt.

Artisterna 1 1/2 ark (Revue-ark)

Teatern d:o

Societeten d:o

Är Wall säker? Har han icke kompromissat med konungahuset?

Hvem skall göra kapitlet

Hommes du Jour C. O. Berg. L. O. Smith. Nordenskiöld. C v. Bergen. Anton Nyström. etc.

Jag har redan lemnat Kungliga Familjen och Ministrarne Kamrarne samt bekännt att jag måste anlita hjelp. (Min kursivering.)

Är Retzius de LInstitut de France?
..."

Brev 1112 till Albert Bonnier den 3 aug 1885

"Grez 3 Augusti 1885.

Bäste Herr Bonnier!

Som postskriptum till Svar på Ert nu ottagna endast några ord.

Naturligtvis skall hvar och en ha betaldt, men jag söker folk som ha råd att ligga i förskott, kanske ett år, med sitt arbete. Hvad jag får vet jag ej. Lemnas det åt fattigt folk som jag, blir det ogjordt.

Schöldström har ej råd. Jörgen är hänsynslös som en drunknande och skulle slå mynt på äran och ändå icke skrifva.

Grönstedt skulle sälja hemligheten för en orden åt legationen och intrigera bort mig.

Jag skulle nog skrifva allt sjelf om jag ej vore ihjelsvulten innan arbetet blef färdigt.

Öfversätta vill jag ej.

Det fins en god öfversätterska i Paris. Mme Elise Lund maka till skräddar Lund ( val-agitatorn) Derför vill jag endast ha att göra med förmöget folk, som ha råd att utföra arbetet o låta öfversätta, utan kontant betalning -- men efterskott.

Derför måste jag också afstå. Synd för saken. Jag har i mina två kapitel lyckats få en stor synpunkt på våra politiska förhållanden instälda i Europeiska stereoskop.

Wall borde göra något, ty han har alla intressen, alla magter till sitt förfogande.

Jemför afsändt bref.
..."

Brev 1114 till Carl Larsson den (8) aug 1885

"Grez? {omkring 8} Augusti 85.

? dag qväll.

Kära Vän!

Det är klokt att le, för det retar inte, men när man ser ungarne gå barfota och honan tjuter efter mat åt de små, då stelna musklerna kring munnen der löjet skulle leka på en ledig stund. För att älska sina bödlar skall man vara en fitta som Kristus eller tro på ett lif efter detta hvilket jag numera icke gör. Det är också en pligt att slå igen. Man skall vara en stor egoist om man vänder det andra örat till när man får en spark i röfven och man tjenar illa sina olycksbröder med att ge fienden en gnista rätt.

Emellertid jag är trött, utsläpad, ofärdig och jag börjar lugna af jag med, helt naturligt. Elden har brännt opp allt och slocknar af brist på brännsle.

Man har svultit ut mig. Jag borde naturligtvis svara med ett skott för pannan, men det är inte realistiskt och lifvet är skönt i sig sjelf. Bara att äta och sofva är skönt.

Jag har nu i mina skrifter sagt allt, har intet att tillägga. För att genomföra reformerna fordras ett godt artilleri, en daglig tidning, en riksdagsmajoritet och en reptilfond. Jag saknar alla dessa medel och kan sålunda icke göra mer. Har predikat och predikat nog. Voilà!

Till verkligheterna. Höll på att sätta lifvet till i Paris. Mitt hemliga ändamål var att få dra ut Svenska taxen ur dess håla och få visa den i dess skröplighet för verlden. Lyckades och som du vet nu af Albert Bonnier skall jag med Er och andras hjelp skrifva

Om Sverge

i Nouvelle Revue.

Att skrifva på Franska tog slut på min hjernsmula och när jag kände steriliteten inträda såg jag döden lifslefvande för mig. Narrades till hafvet i Normandie att återvinna med viggade medel min kraft.

Hafvet afslöjades som den tomma stupiditeten och jag hastade utpinad med sista viggen till Grez. -- naturligtvis för kreditens skull.

Kommen hit lefver jag opp igen. Allt är skönt, natur bostad, menniskor, mat. Det är ett välsignadt ställe. Hvarför vet jag inte.

Misstänksam som vanligt var jag rädd att mottaga gummans anbud om att få vistas i din atelier, emedan jag icke ville du skulle i händelse af mankemang komma i någon moralisk underborgen, eller störa din idyll genom införande af något oharmoniskt Sedan lynnet och modet förbättrats insåg jag ingen fara, men arbetar nu på mitt rum, som är trefligt fastän två fönster äro utslagna.

Nå, nu gör väl du och Joseph snart i ordning Artisterna åt mig. Låt det inte bli "plats för freskomålning" bara.

En sak i skulpturen ber jag Er erinra Er.

Att realismen redan med Kjellbergs gossar hoppande bock (pissande t. o. m) redan på 60-talet introducerades på Nat. Mus. och att Börjessons Kägelspelare gjorde ny epok, men Dietrichsons antikfåneri dödade alltsammans.

Jag är glad att vara fri från Unga Sverge. Var för gammal att ta smörj med påhänget. Men skit var det med dom ändå, som börja med att vederlägga mig, innan de tagit de gamla vid örat. Men det var klokt af dom. Fan vet!

Farväl nu och låt höra af dig. Hjertliga helsningar till din hustru och din dotter

Vännen
August Strindberg."

Brev 1116 till Jonas Lie den 21 aug 1885

"Grez par Nemours (Seine et Marne)
Hôtel Chevillon. 21 Augusti 85.

Kära Lie!

Den der hafsresan höll på att ta slut på mig i alla afseenden utom det att den tog bort alla pengar så att ingen pjes blef af. Nu är det höst och ingenting uträttadt. Så står det till!

Det är ett äkta Nordiskt drag det der med Vasili-Societeten i Norge. Hvilken förbannad indolens. Alla vilja att det skall ske, men ingen vill göra det.
Nu är jag trött på Norge; och skrifver ej ett bref mer i den saken. Har jag ej nog af Sverge tror du?
Emellertid! Kongen är flådd äfven som Norrman, och hela Norska Saken är behandlad af mig med tyska flottan och alltsammans, så, att Er societet ej behöfver precis vara med.
Jag bor nu i Grez vid Fontainebleau der man har kredit. Umgänge med menniskor (Svenska) har kryat opp mig något. Men framtiden!

Jag skrifver nu i Politiken. Ref af unga Giellerup häromdagen.
Får väl på skallen för det!
Farväl så länge och många helsningar till hustru och barn.

Din tillgifne


August Strindberg"

Brev 1126 till Edvard Brandes den 28 sept 1885

"Grez 28 Sept 85.

Käre Vän!
...

Ville icke ni annonsera i förväg såhär:

"De Skandinaviska tidningar som vilja eftertrycka Politikens intagna

Rese-

Bref

från

Aug Strindberg

Då skulle Er Gérant göra affären och efter betäckt möda dela rofvet med mig.
Hvad säges?
Brefven skola afses att rädda mig från "Konstruktionslitteraturen"
(= Skönlitteraturen) De bli nog intressanta, ty jag skall senare gå på soirée hos Mme Adam, söka Zola ete.
Styr om detta så är jag bäst hjelpt. Jag hatar fantasierna och skrifbordslitteraturen.

Patrioterna har jag ej fått.

Borchsenius då? -- Hvad säger han om Samvetsqval?

Farväl och hjertligt tack för allt.

Din Vän

August Strindberg

Och under allt detta skrifver jag på Societeten direkt på Franskt! Men också är min temperatur så hög att jag sofver vid öppet fönster om nätterna!

P. S. Tänk om Politiken kunde göra opp under hand om Brefven med Aftonbladet, Göteborgs Handelstidning, Norska Dagbladet och en Finsk Tidning af rang?

Brev 1137 till Alb Bonnier den 19 okt 1885

"Grez den 19 Oktober 85.

Bäste Herr Bonnier!

Den förfärliga hösten, kyla, rum utan eldstad, smuts försatte mig i komplett overksamhet och röck mig ur stämningen när jag satte mig till Sommarminnena, som började så vackert. För att hålla fingerna varma skref jag igen på Societeten som jag vill af många skäl utföra ensam och göra något styft af.

Reste derpå med fru till familistèren i Guise att beskrifvas i Politiken.

Plan att begrafva oss i tyska Schweiz såsom det billigaste i Europa strandade på respengar.

Det var skada, ty Frankrikes luft är alldeles för brännande för mig och grannskapet af det stora Babylon retar och retar, både till angrepp och beundran.

Jag ser nog att nöden drar mig till att inskränka mig till artistisk verksamhet, bara jag fick försvinna från denna vulkaniska grund, der frågorna spraka som eldbränder omkring en.

Under nuvarande förhållanden ser jag ingen möjlighet få ut julbok.

Pjes hatar jag.

Men återkommer nog till Sommarminnena då jag snart sagt ut allt hvad jag har att säga i frågorna.

Till dess farväl igen så länge.

Vänskaps. Högaktningsf.

August Strindberg.

Brev 1141 till E Brandes den 26 okt 1885 (Brevet sign med:Peder Madsen, Strindberg fruktar dansk brevcensur)

"G. 26 Oktob 85.

Kära Brandes!

Om du nu haft 1a kapitlet på arbetet du vet färdigt skulle det gjort verkan i Nouvelle Revue separat och sedan aftryckt som vanligt i Le Figaro och andra blad.

Sitt oppe en natt och skrif: Le roi C IX. Behandla honom som en detroniserad; tala om revolutionen som en klar sak och du skulle kunna skrämma den stackarn att fly.

Skrif på Danska; sänd hit så låter fröken David eller jag öfversätta och jag sänder in. De skola ta det med uppräckta händer och jag skall till Mme A. säga att hon kan med denna sin hjelp framkalla en politisk händelse. Du vet hon tror sig vara en väldig politikus.

Händelserna i D. må nu ha tagit hvilken vändning som helst; gör artikeln i ordning. Men tag honom ganz persönlich. Gör honom till Preussare, Bismarckare; hvad fanken du vill, men skrif icke politisk ledare. Smyg in politik. Börja så här t. ex.

"I dessa dagar då Danska Republiken håller sitt intåg ..." el. d. Det fins intet som nedslår fienden så som att behandla honom som slagen.

Enfin! Gör något!

Din Vän.

Peder Madsen."

Brev 1147 Till Albert Bonnier den 10 nov 1885. Sista kapitlet inlämnat till NLR

"
Grez den 10e November 85

Bäste Herr Bonnier!

I dag mottog Nouvelle Revue sista kapitlet på Société de Stockholm, som dermed är slut. Min mission i Frankrike är dermed uppfylld för denna gång. Jag tackar Gud (förlåt uttrycket) att jag icke fick någon hjelp. Särskildt icke af Claes Lundin som jag troligen kommer att dra inför domstol för att få afslöja honom i sitt förhållande till Gamla Stockholm. Ända hit ut i Grez har hans lögn om att han gjort hela arbetet trängt Han måtte tro det sjelf efter han vågar sprida det.
....

11⁄4 Har skrifningen på Franska varit som en tvångströja som jag nu med lust slänger

...
"

Brev 1149 till E Brandes den 12 nov 1885

"G. d 12 Nov. 85.

Käre Brandes!

Du tror fortfarande att jag är en folkilsken tjur som blir arg för det minsta första. Jag har inte alls de der stora Björnsonska fordringarne på menskor och begriper väl andras motiv. Hvad skrifningen i fråga beträffar hänger så i hop: jag trodde kungen var på bröllopet i Frankrike. Tänkte skrämma honom från att återvända. Jag hade misstagit mig och dermed förfaller saken. Men nu händer det att saken sker ändå i en Revue de la politique extérieure, som madame A. brukar påta ihop -- djefligt dum förstås -- i slutet af hvarje häfte.

En sak till! Har du härmed afsagt dig det omtalade arbetet? Tänk om det kommer i dåliga händer?

Emellertid: jag har slutat och aflemnat hela mitt. Det är djefligt rafflande, och likafullt tänker jag fara hem och med en artist dyka igenom hela Sverge för att skrifva en oskyldig Resa. Ändamålet blir att uppvigla bönderna mot regeringen och ge dem en svag antydan om Socialismen.
...
Vännen

K P.

P. S. Låt mig med omgående veta om du ej vill ta arbetet, så låter jag två raska Danska flickor som bo här genast sätta det i gång. Det vore bra att vi kom med ut i verlden snart."

Brev 1153 till Alb Bonnier 22 nov 1885

"Grez 22 Nov. 85.

Bäste Herr Bonnier!

...
Om Sociétén, ja! När ej svar ingick från Larsson och Josefsson och jag bara hade deras kapitel qvar, skref jag sjelf, lemnande åt desse Svenske män att gnissla med tänderna öfver sin oföretagsamhet när det var för sent och de försutit sin rätt. Nu är jag nöjd, ty jag har gjort arbetet sjelf.

Hur det är gjordt? Af trädet kan man tänka sig frukten! Objektivt är att skrifva andras tankar androm till behag ("ridderligt" som den fäaktige Hedlund hvilken ger sig sjelf orätt af bara feghet och snobbism) subjektivt: att skrifva sina egna. Jag har skrifvit subjektivt. Voilà!

Att öfversätta den är lindrigast sagdt -- omöjligt!

Det blir en stor pekuniär förlust för mig, ty Sverge var ju hufvudmarknaden. Jag beklagar det, men kan ej hjelpat. O är förfärligt svärtad och de politiska förbrytarne behandlade som skurkar och kanaljer! Damerna ha fått sin förtjenta del (såvida icke madammen stryker det).
...

Arbetet är (när jag nu läser Brandes kolossala Berlin) uselt.

Men det är en politisk stridsskrift, och inpressadt under en enfaldig qvinlig fåfängas mantilj fick det icke skrymma eller vara för tungt.

Det är i alla fall bättre än Londres och Berlin, som, i synnerhet det förra, äro noskiga och lumpet qvinliga. Att sända manuskriptet kan jag ej och föga lönade det. När det kommer ut vet jag ej. Träffar Renaud om Onsdag...."

Brev 1157 till E Brandes 5 dec 1885

"
Grez den 5e December 1885.

Käre Brandes!

Tiden lider och du har ännu ej fått manuskript till Julnumret. Men så sitter jag inne i arbete på min stora plan (alltid djefligt stora planer!). Jag ref mitt arma hufvud och funderade hit och dit. Så tror jag mig ha hittat det.

År 1872 då öfversvämningen var i Danmark, anmodades jag på en bal hos Danska judar i Stockholm, (ty jag har alltid umgåtts judar och varit informator i judhus) att skrifva ett versstycke att uppläsas vid tillfället, då en docka (Dukke) bortlottades. Jag skref det på Danska språket och läste det opp. Tror du att det ej skulle vara lämpligt trycka som kuriosum med upplysande not. Det skulle dessutom roa mig att äckla den dumma Svensken, och tillika skulle det ju möjligen stämma Dansken för mig, då jag nu håller på att bli Dansk författare. Till kandidaten läste jag som specialitet Danska Litteraturen midt igenom och skref en afhandling redan 1871 om "Hakon Jarl eller realism och idealism", men Nyblom (fru Nyblom) ogillade ämnet. (Jag tror jag skällde på "Öronschlegel")

Nu har jag skrifvit till Stockholm efter poemet "For de Danske Br÷dre" och väntar det om ett par dar. Håll plats åt mig i alla fall. Du ser jag är en kosmopolack som författare. Har nu slutat min första bok på Franska. Har i min ungdom 1864 skrifvit min biografi på Franska och en läsarbok på Engelska. Äfven författat på Latin och på Kinesiska som är tryckt med egna typer. Du ser att jag är en djefla man, som kan göra många konster.

Emellertid spekulationen på Familistèren synes ha slagit fel och jag sitter här med 20 Francs afvaktande julen, som nu skall firas när man har barn. Ni har penningkris i Danmark, jag vet nog det, men nu får du ändå söka brandskatta den belägrade staden på 500 Francs om det fins någon rimlighet. Att låna lär väl icke gå men det skulle kanske afpressas förskott på lemnat arbete. Hör på nu! Neergaard har till Tilskueren fått det föredrag jag nyss hållit i Paris: "Om den litterära reaktionen i Sverge efter 1865". Om han tar det vet jag ej, men han bör göra det, ty den kommer att läsas i Sverge. Jag vill ej kräfva honom, men det kan du göra. Kan du icke likaså klämma af Philipsen något på Röda Rummet. Att ta pengar från folk är som att dra ut oxeltänderna, jag vet nog det, men kanske du har hand om tången som sitter midt ibland dem.

Förlåt nu min påträngenhet men jag har ingen annan råd då jag skall hålla jul åt mina ungar som vilja ha julklappar. Och från Sverget får jag ingenting, bara ovett. Från Frankrike får jag ej förr än Societeten är tryckt (i Mars! I Fabruari kanske kommer Köpenhamn, och flickorna skrifva alldeles förbannadt).

Alltså, Du är mitt hopp för denna kritiska säsong som heter jul och nyår.

Farväl så länge och god jul, önskar

Vännen

August Strindberg

$$$$$ {4/12 1885} Kära Bror. Vill du vara snäll med omgående sända mig 'For de Danske Brödre, ett versstycke du mins jag läste upp hos Meyers en gång, på en bal. Det är visst skrifvet på en gul bikupa i skrifboksformat (41⁄4). Det skall in i ett Danskt julblad. Hastel Vänl #3August.$1

Då en docka lottades bort, och Thorsell vann och Seeligmann tyckte det var bra!"

Brev 1162 till Alb Bonnier den (24 dec) 1885

"Grez Julafton 86. {24 dec. 1885}

Bäste Herr Bonnier!

I min sjelfständighets strid med kapitalet tyckes jag vara dömd att besegras och efter förtviflans ansträngningar lägger jag mig en gång till. Att Ni vill ha Giftas Del 2 ser jag ju hellre än att herr X tar den, men Ni skulle ej ha uppträdt förebrående öfver att jag ej lemnat manuskriptet, ty Ni vet ju hur en sådan affär går till. När Ni afstod, engagerade jag mig med X. Han betalade naturligtvis under arbetets lopp så att när arbetet var färdigt var arvodet konsumeradt.

Nåväl! Efter som han vill afstå, gör opp affären med honom.

Men nu till en annan och värre sak.

Jag mottog igår en julklapp från Nouvelle Revue, som var allt annat än rolig. Förluster på Société de Londres' kontrefaçon, förbjudning i Tyskland och Österrike, publiken ledsnande på detta käringsqvaller m. m. Alltnog Revue har förlorat pengar och slutar med societeterna. Och detta säger man mig mycket älskvärdt efter att ha tagit fyra månaders arbete. Man vill hjelpa mig till Fransk förläggare, men han betalar intet.

Nu har jag flera förslag att göra Er.

Jag ville ursprungligen göra ett godt värdefullt arbete. Men tvangs af dam-regimen i Revue att göra ett halfdåligt. Låtom oss emellertid utilisera det gjorda.

Propos: 1.

Låt öfversätta och bearbeta arbetet på Svenska oåtalbart. Jag skall fylla ut några punkter.

Illustreradt eller icke.

Kalladt: Det Nya Stockholm

eller

Société de Stockholm

af

Comte Paul Vasili

med

Förord

af

August Strindberg

Förord: (ungefär)

Grefve Vasili hvars societetsarbeten ådragit Nouvelle Revue så mycket obehag har nödgats utge i bokform detta redan färdigskrifna arbete om Stockholm som Revuen vägrat införa.

Min intima bekantskap med Grefven och mitt intresse för ämnet har förskaffat mig förmånen att bli dess Svenska utgifvare, i hvilken egenskap jag egt taga mig friheten ändra och korrigera texten som härmed lemnas i den Svenska Allmänhetens händer.

August Strindberg

Propos: 2.

Jag sjelf öfversätter, omskrifver och fyller ut arbetet till ett #3oåtalbart$1 sådant att utges i eget namn.

#3Illustreradt.$1

Men i så fall måste Ni, då ju affären kan anses lysande (lika med uppgående för mig till, låtom oss säga, 5,000 Kronor,) ge mig under och för arbetet 2,000 Kronor eller rundt 3,000 Francs. Då de 3,000 Kronorna skola amorteras.

I så fall vill jag tillägga

11⁄4 En middag hos Nordenskjöld med Japanska ambassaden.

21⁄4 En afton i publicistklubben

31⁄4 En spiritistseance. (utan namn)

41⁄4 Stockholmarne i Paris

51⁄4 d:o på Sommarnöje

etc.

jemte något mera djupgående betraktelser här och der.

Illustrationerna skulle bestå i Porträtt mest.

Tänk på detta! Men utan pengar under arbetet kan jag ej ta i det.

Propos 3.

Sälja det genom Er i Danmark eller Tyskland så att Ni tog er amortering och gaf mig resten.

Om Ni nu antager proposition två kunde ju för att ej pina ihjel mig en öfversättare (Levertin) öfversätta de kapitel som redan äro möjliga och jag göra om sjelf det farligaste eller Kungen m. fl. samt skrifva till sjelf.

Öfversättaren skulle kunna bättre än jag förmildra uttryck och ändra dem rent af. Kamrarne och ministrarne m. m kunna tas som de äro.

För öfrigt! När herr X. bara gifvit 2,250 Kronor för Giftas 2, kan man väl hoppas få någon amortering på den också då Ni sprider den. Del I gaf Ni mig ju mycket mer för.

Låt oss nu få ett värdefullt arbete om det närvarande Svenska Samhället så hyggligt som möjligt. Tre tusen francs rör sig affären omkring, utom att Ni har möjlighet till amortering.

Och låt oss så återknyta våra relationer i frid och sämjo.

Att vara "Storsnudet" för mig tyckes icke gå ännu på många år och jag får väl stoppa pipan i säcken så länge.

Ett godt nytt år önskar jag Er alla och hoppas att 1886 måtte finna oss i samarbete utan afbrott af nya eller gamla trycklagar

Min hjertliga helsning till Karl Otto och min vördnad till familjen

Högaktningsf. Tillgifvet

August Strindberg.

P. S. Ändra sjelfva i Giftas om Ni vill. Jag har icke magt att vilja något mer.

P. P. S. Mina barn tacka för de vackra julböckerna.

$$$$$ {24/12 1885} Bäste Herr Bonnier! Om Ni vill göra opp affären G. med X så har jag intet dermed att göra, om nemligen icke tryckning hindras. Jag ser heldre att Alb. B. förlägger än herr X, som dessutom bara är välgörare. Alltså afhandla den saken med Axel. Titeln är bestämd G. 2. Som det ej fins ett oanständigt ord i hela boken behöfva vi ej diskutera innehållet. I hast #3Aug Sg.$1

Brev 1165 till Edvard Brandes den 29 dec 1885

"Grez d. 29e December 1885.

Kära Brandes!

Så skulle jag strandsätta Er ändå mot min vilja och så kommer jag likafullt och ber om en tjenst. Jag har varit stukad några dagar ty jag har haft en motgång af ganska allvarligt slag.

Societeten, du vet, min stora trumf gick mig ur handen. Fyra månaders otroligt arbete förloradt! Revuen har nemligen lidit stora förluster emedan den är förbjuden i Tyskland och Österrike, hatad i England och föraktad i Frankrike. Publiken har ledsnat på käringsqvallret om erkehertigar och prinsar, och man ämnar derför upphöra med Societeterna.

På vanligt älskvärdt franskt sätt återlemnades manuskriptet med många artigheter men utan någon godtgörelse genom att anstränga sig få en förläggare till arbetet som var bestäldt. Jag begärde dock den gunsten och man lofvade. Men man lofvar här så rundt.

Jag är glad att jag ej besvärat dig, och flickorna hade bara börjat, lyckligtvis.

Nu, törs ni publicera det i Politiken? Det sårar ingen af Era Svenska vänner och är ej argare på Sverge än Berlin var på Danmark. Man kan dessutom stryka saker rörande kungens person som äro för svåra! Det är icke så ytligt som de andra Societeterna, men ej vidare djupgående. Ger många upplysningar om Svenskt lynne och är intressant. Att det blir läst i Sverge är säkert.

Tro nu ej att det skadar mig, ty jag har i Dagens Nyheter undanbedt mig allt slags digtergage och bedt bli skonad för sårande välgörenhet.

Hela Hillbergska tiggeriet var ett oförskämdt puff-företag för hans blad utan min vetskap.

Det var den affären!

Nu en annan! Min plan att beskrifva Europas Bonde hvilken med all säkerhet kommer att sätta ett stort P för hela den hufvudlösa industrisocialismen, har nu legat och grott i två år och jag är färdig med förstudierna till Frankrikes. Men det arbetet kan ej och bör ej publiceras enbart i Norden.

Fins det ej en tysk, Österrikisk eller Amerikansk tidning af Era bekanta, som skulle vilja ta det i form af korrespondens. Vill ni ej presentera mig och min plan. Jag har talat vid Fransmän; de kunna ej dölja sin beundran öfver den stora och nya planen och icke heller sin afund. I Frankrike fins ej en Voyage skrifven af en Fransman. Och den enda resan i landet är gjord och beskrifven af en Engelsman, Arthur Young 1787, 88, 89. Skulle det ej roa en Tysk att få äckla fransmannen med en beskrifning öfver hans land och bondelif!

Jag har skrifvit till Neue Freie Presse, men än ej fått svar. Preussen är för dumt ännu kanske att kunna värdera arbetet.

Denna plan går ut på att rädda mig från Skönlitteraturen och Sverge. Hjelp mig i Jesu Christi Nazarenens namn, ty eljes får jag sätta mig att göra teaterpjes igen, som jag hatar och derför kommer att göra dåligt!

Politiken har väl ej råd att lägga sig till med ett så stort arbete?

Och det vore synd att begrafva en sådan skatt i "Preussiska skären".

Fy fan hvad jag är stukad efter min sista motgång. Få se om jag reser mig eller blir liggande?

Emellertid Godt nytt år! Och haf tack för ifjor

Din Vän

#3August Strindberg.$1

Societeten kunde publiceras helt enkelt under Paul Vasilis namn, ty den är skrifven i en rysk mans namn. Eller också under rubriken: Sverge. Bref af Aug Sg.

Jag är då böjd tillägga några kapitel.

$$$$$ {poststämpl. 31/12 1885} P. S. Om Tilskueren ville ta arbetet, borde den låta min 'Conférence' (Om den litt. reaktionen efter 1865.) ingå med såsom ingrediens på Litteraturen. Bokformen (på Danska) #3utan$1 Svensk Öfversättning kunde ju bli en god affär efteråt. D. S."

Brev 1194 till Alb Bonnier 19 feb 1886

"Grez den 19 Febr. 1886.

Bäste Herr Bonnier.

Jag är icke så dålig att jag tillskrifver vackra handlingar oädla motiv. Ni har hjelpt mig från kanske två års restansarbete och mina efterlefvande från miser; derför tackar jag Er varmt.

Min hustru ber att äfven få säga Er ett hjertligt tack på sina och barnens vägnar.

Om jag förtjenat denna välvilja personligen vet jag ej, ty jag har icke mycket reda på mig numera. Något har väl jag felat, men samhällsmajoriteten har nog felat bra mycket mot mig. Men det må nu anstå.

Efter bedöfningen af slaget från Societetsfrun, sände jag manuskriptet till Politiken. Den ville ta det. Men så läste jag igenom det och fann det odugligt för hvarje annat land än Frankrike, och så kasserade jag det.

Senare erhöll jag bref från Mr Peyrot, Madame Adams privatsekreterare, som skref att han läst ms och ansåg det kunna bli bok (på Franska) under titel La Suède Contemporaine, om det utarbetades. Jag kan icke utarbeta det, har ej råd, icke heller att låta korrigera franskan.

Det är sålunda dödt! Må det hvila i ro, såvida ej någon ond ande narrar mig att kasta in det i Intransigeant, der det genast blir tryckt. Jag inbillar mig det skulle göra trycktvångspetitionärerna godt att se det ej deras lag kan hindra ett fritt ord från mig att gå ut i verlden. Hvad säges härom?

Sedan jag qvicknat till efter slaget har jag skrifvit: Bland Franska Bönder. 100 stora qvartsidor och sändt till Politiken. I Sverge fans ingen tidning för mig, och jag fruktade Ni ej ville ta det i bok, då bönder äro så opopulära i Sverge. Ej svar från Brandes än, men väntar godt. För öfrigt kan ej Politiken skada Svensk upplaga.
(…)
Med utmärkt högaktning och

Tacksamt

August Strindberg

(…)"

Brev 1220 till Edvard Brandes 30 april 1886

"
G 30/4 86.

K. Br.

Jag beder dig få de 5 exemplaren af bref 4 (arrendatorn) som jag ej fått.

Efter sista brefvet tryckes:

"Slut på första afdelningen".

Få se om jag får råd att fortsätta de dyra resorna!

Hast Vänl.

Aug Sg

Har du läst Nouvelle Reuve 15/Mars i år. Le Matriarcat?

Hans Jægers bok har jag läst. Kolossal! Nu komma mina Lettres de Stockholm på franska i en fransk revue. Ändtligen! Sedan är jag väl rigtigt död!"

Brev 1222 till Albert Bonnier 7 maj 1886

"Grez d 7 Maj 1886.

Bäste Herr Bonnier,

Jag kan icke säga hvad det gläder mig att Ni både förstått mitt nya försök i öfvergifvandet af konstruktionslitteraturen och att vi åter inträdt i relationer. En behaglig öfverraskning var också att Ni vågar 4,000 ex då jag beräknat blott 3,000, men deremot tror jag manuskriptet blir mera i tryck, ty ifrån sidan 30 eller 50 äro mina lappar 1/4 eller 1/5 drygare än trycksidan. Detta må nu vara till framdeles.

Ett annat förfärligt men förefinnes dock. Är det skäl att konkurrera med den välsignade Giftas som skall ut i Pingsttiden. Och en sak till. Blir nu Tj. Qv. Son bara tolf ark, låt oss då ge ut del I, II i September i 24.

Saken gestaltar sig då så här! (I hemlighet, och jag tror nu att Ni vill mig väl!) Min mission i Frankrike är fyld, men till offer som varit nära krossa mig. Nouvelle Revue talade sant. Den har slutat med societeterna, men den 15e Juni (Pingsttiden) utkommer såsom första artikel: Coup d'oeil sur La Suède Contemporaine par Aug Strindberg innehållande Introduction, La Cour, Chambres Ministres omstöpt. Samtidigt 15e Juni utgifver Revue Universelle (Paris) Lettres de Stockholm par Aug Sg. (redan läst korrektur!) Detta är resten på Société! Nu blir det buller om Giftas 2; stort motgift genom Franska brefven. Man ser att man icke rår på mina nio lif fast man tagit de åtta. Jag är död; begrafves; sommarens gröngräs gror på grafven. Så kommer hösten. Liket står upp och ger ut sina memoarer. Det är ju väl planeradt, och system i. Icke sant? Att samtidigt brasa på med alltsammans är för mycket och det är väl varmt i Pingsttiden, då hänryckningens dag är inne ändå.

Emellertid som Ni vill! Ändringarne godkännas! --

När jag nu får de 3,000 Frcs så reser jag från detta utslitna dyra Grez till det billiga Zürichs omnejd, der jag dricker mig stupid af bier och der min hustru skall taga barnmorskeexamen (mina döttrar ska bli barnmorskor) ty jag lefver väl ej så länge och någon måste arbeta för barnen, tills de sjelfva kunna göra det. Der sätter jag mig genast och skrifver del II af Tj. Qv. Son handlande om Upsala, Min Teaterbana, Läkarbana, Första Författeri med skonande af alla personer (äfven med fara att vara osann) utom mig sjelf. Derpå kommer boken att vinna, ty barndomen är tråkig i sig sjelf och att läsa!

Hvad affärerna beträffar står jag ju i skuld för lifförsäkringar, hyror, böcker o. d, som ju icke kan anses höra till författareverksamheten. Hur skola vi amortera dem? Af de 294 Kronor som öfverskjuta de 3,000 Fr på de 12 arken skulle nu Herr Bonnier taga 200 Kr till nyss betalade lifförsäkringar. Kunde vi få ta de 94 till böcker alldeles oumbärliga till Del II nemligen Hofbergs Lexikon, Linders Familjebok och Åberg Boströmska verldsåskådningen, så vore det godt. Men endast på vilkor att icke skuld göres, ty nu skola vi icke mackla in affärerna mera. Räckte öfverskottet längre (som jag tror, ty jag räknade minst 14 à 16 ark, så skulle ett amorteringsafdrag på gamla skulden ske.

Mycken lifskraft efter utlösningen ur Laurentska pensionsfängelset, resultatet med Société, ändring af klimat och boställe, ger mig nytt hopp på framtiden, och en fredligare behandling af ämnena, hvarför väl inga svårigheter i tryckning skall uppstå.

Skulle behöfvas ansvaringar till namnsedel får man väl köpa ett par sådana, hellre än att anmoda personer som sedan taga hela ens person med hull och hår i tacksamhet.

Nu bryter jag alltså upp från Grez och blir German igen, afvaktande respengarne. Vill Herr Bonnier sända dem i Franska banksedlar slapp jag återse det förfärliga och dyra Paris, samt embrancherade via Moret direkt med qvinnor och barn och boklårar till Zürich.

När jag slutat Del II, har jag tänkt i det Germanska Skog och sjö och berglandet skrifva ett häfte Svenska Idyller till Julen anlagda sedan länge på hexametrar. Dessa äro sparpenningar från Tj. Qv. Son der landskapet är afsigtligt försummadt. Idyllerna skola bara vara impressions utan idéer, kanske med några vignetter af Andrén.

Jag känner mig nemligen mycket idyllisk mellan drabbningarne och tror på ölet, kägelbanorna och alperna, sedan nemligen jag brutit mig in i Paris, som icke alls lockar mig mer. (Jemför: T. Qv. S.! Men så många sönderbrutna paraplyer, kaffekokare, ryggradar, nervstumpar för att få hål på den väggen!), sen jag fått min vilja fram!

Med de hjertligaste helsningar till Karl Otto och mina vördsamma till familjen tecknar jag

Med högaktning och tillgifvenhet

August Strindberg.
(...) "

Brev 1235 till V v Heidenstam 26 maj 1886

"Othmars. 26 Maj. 86.

BBr

"Nun ist der Föhn los." Lettres de Stockholm äro ute i Revue Universelle 16 Maj. Skottet gick för tidigt. Bellman är struken och O II. Oj, oj, oj! Nu blir jag väl landsförvist. Hur mår du? Det fins 3 biljarder i Lenzbourg.

Jag glömde ju betala mina skulder sist, men du skulle bara sagt ett ord. Härnäst alltså, eller när du vill!

Hastel Vänl

August Strindberg."

Brev 1236 till E Brandes den 27 maj 1886

"Othmarsingen Aargau
27 Maj 86.

Kära Brandes,

Hvar i Helsingeland är sista brefvet som ej kommit in på en månad? Tyskarne skrifva och ropa på forts. Skulle det nu vara supprimeradt af de med det förra missnöjda damerna, så sänd mig igen det sista. Skall det verkligen in så stryk litet på talet om nykterhet och bondens snålhet.

Nå, nu har jag väl brutit med Sverget om nångonsin. Lettres de Stockholm I äro ute i Revue Universelle. Kors hvilken jemmer det skall bli. Och så Tjensteqvinnans son. Ett försök i framtidslitteratur. Utan handling, utan stil. Psykologi, och epokens historia i en menniskas lif. Inga landskap, inga möbler, ingen stil!

Håller redan på med Del II. Det blir fem delar, alltså hela historien 1849--86.

Det blir Sverges historia; historien om huru en författare uppkommer; historien om en själs uppkomst och utveckling under en bestämd period, historien om kultursjukans natur och orsaker. M. m.

Så har jag skrifvit, ty så har alltid föresväfvat mig att hvar man borde skrifva!

Litteraturen synes mig bör totalt emancipera sig från konsten och bli vetenskap. Författarne måste lära sitt yrke genom att studera: psykologi, sociologi, fysiologi, historia, politik. Eljes bli vi bara dilettanter!

Det är du icke med om!

Jag har icke vågat förr, derför har jag gått i gamla trallen. Nu gör jag det och lyckligtvis fri! Hvad det är skönt att icke ha något parti och slippa ljuga tendens- och partilögner. Hjernan arbetar ärligt och går dit den vill. Ingen feghet, inga hänsyn! Det är afundsvärdt!

Nu slutar jag med tidningsskrifveri, ty jag har icke råd mer. Allt får gå in i min själs utvecklingshistoria.

Farväl igen och låt mig snart veta om Bondebrefvets öde.

beder Vänligen

August Strindberg

Vill Politiken trycka efter Revue Universelle?