Brev 1194 till Alb Bonnier 19 feb 1886

"Grez den 19 Febr. 1886.

Bäste Herr Bonnier.

Jag är icke så dålig att jag tillskrifver vackra handlingar oädla motiv. Ni har hjelpt mig från kanske två års restansarbete och mina efterlefvande från miser; derför tackar jag Er varmt.

Min hustru ber att äfven få säga Er ett hjertligt tack på sina och barnens vägnar.

Om jag förtjenat denna välvilja personligen vet jag ej, ty jag har icke mycket reda på mig numera. Något har väl jag felat, men samhällsmajoriteten har nog felat bra mycket mot mig. Men det må nu anstå.

Efter bedöfningen af slaget från Societetsfrun, sände jag manuskriptet till Politiken. Den ville ta det. Men så läste jag igenom det och fann det odugligt för hvarje annat land än Frankrike, och så kasserade jag det.

Senare erhöll jag bref från Mr Peyrot, Madame Adams privatsekreterare, som skref att han läst ms och ansåg det kunna bli bok (på Franska) under titel La Suède Contemporaine, om det utarbetades. Jag kan icke utarbeta det, har ej råd, icke heller att låta korrigera franskan.

Det är sålunda dödt! Må det hvila i ro, såvida ej någon ond ande narrar mig att kasta in det i Intransigeant, der det genast blir tryckt. Jag inbillar mig det skulle göra trycktvångspetitionärerna godt att se det ej deras lag kan hindra ett fritt ord från mig att gå ut i verlden. Hvad säges härom?

Sedan jag qvicknat till efter slaget har jag skrifvit: Bland Franska Bönder. 100 stora qvartsidor och sändt till Politiken. I Sverge fans ingen tidning för mig, och jag fruktade Ni ej ville ta det i bok, då bönder äro så opopulära i Sverge. Ej svar från Brandes än, men väntar godt. För öfrigt kan ej Politiken skada Svensk upplaga.
(…)
Med utmärkt högaktning och

Tacksamt

August Strindberg

(…)"