"101 Avenue de Neuilly
11 Juni 85.
Kära Bror!
Tack för ditt bref som jag fick i dag och för dina försök med Calle Carlsson. Men om åtta dagar, den 19e äro vi ute på gatan igen, emedan våra rum äro uthyrda. Det var ju en infernalisk otur att Carlsson skulle komma i den der klämman, ty nu lär han väl icke vara gifmild. Hinner detta bref fram i rättan tid, så skulle han hinna rädda mig. Mycket hängde också på Xs lemnande af manuskriptet, som synes fördröjdt, ty då hade jag i samma stund kunnat kräfva Albert. Nu vete fan hur det går.
Sänd mig emellertid ett telegram när manuskriptet är lemnadt till Alb. så skall jag telegrafiskt kräfva honom. Tag pengar af silfret. Och bed Albert äfven säga upp rummen der möblerna stå.
Jag tror aldrig jag lefvat i en sådan spänning som just nu, ty nu gäller kanske en ´lysande´ framtid. Någon undergång behöfver jag ej befara, ty jag har ju alltid förläggare i Sverge. Att vända hem kommer jag inte på långa tider, minst för att tigga.
Kära du gör nu hvad du kan med möblerna!
Jag vill inte skrifva till Carlsson emedan jag är rädd han af oförstånd och i sin nöd skulle vilja dra mig in i sin process, eller åtminstone kompromettera mig med att läsa mitt bref högt på krogar och kanske låta det falla i händerna på en tidningsbuse.
Åkaren M. är svärfar till litteratören Schöldström, så att C må veta hvar han har denne!
Farväl så länge och tröttna inte
beder
Vännen
August.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment