Brev 1095 till Pehr Staaff omkr 12 Juli 1885

"Luc s Mer Calvados. France. Den ? {omkring 12} Juli 85. Broder Staaff! När jag telegraferade och krof dig, så hade jag just uppfyllt min mission i Paris och hemtågade med en seger som jag måste se mig om efter alla medel för att kunna begagna. Jag meddelar dig nu detta under ett i förväg taget tysthetslöfte så mycket vigtigare som du genom att tala om saken kan hindra den möjligen och ohjelpligen skada mig så att en hemkomst aldrig mer kan åstadkommas. På långa, mödosamma taktiska omvägar lyckades jag göra min person behöflig: enda sättet att vinna folks intresse. Resultatet: anbud att under pseudonymen Paul Vasili (le Comte!) skrifva La Société de Stockholm i La Nouvelle Revue. La Famille Royale är vid detta laget redan decapiterad (Man hatar nemligen OII här för hans Preussiska politik och jag har gjort honom till Preussare) Men saken är en affär som ej bär frukt förr än om ett halft år och då kan jag vara död, saken lemnad i dåliga händer och spelet förloradt. Alla mina klutar satte jag till i Paris för att vinna mitt syfte så att i denna stund är jag redlös. Impotent af öfveransträngning och lifvet i den ohyggliga staden, sitter jag nu i ett hotell fastlåst vid det stupidaste af alla ställen jag sett: Kanalen, och kan inte komma loss! Fins det nu icke i hela Sverges Societet så många demokratiska intressen att de skulle vilja göra något offer för att få sin sak i goda händer. Att vädja till menskors uppoffringskänslor det har jag slutat med, för dem tror jag inte på. Men är för långt borta för att kunna leta upp intressena, äfven de lägsta. Kan du vädra några? Det är ingen ovigtig sak huru Sverges män bli presenterade för Verlden på fem språk och af en sådan person som le Comte Vasili Att erbjuda sig sjelf kan få en ful färg och män som gjort sig förtjenta af demokratiet bli berömda ändå. Att ge rätta belysningen åt min subsidieanhållan är svårt, och man får icke inviga mer än högst ett par. Wall är öfveransträngd af mig och han blir berömd ändå. Den enda vore Astrup på Norges vägnar, icke som enskild, ty han är ingen offentlig person. Och icke skall han betala för att få Norska saken i rätt dager: han skall bara söka åvägabringa att saken kommer väl till stånd och hindra att den råkar i dåliga händer. Men nu lär hans hustru öppna brefven och jag vågar ej skrifva honom till. Och hvad skall jag skrifva? Det blir ju Salmoni-bref! Döm sjelf om hvad och huru man (Du!) skall göra! Det här skönlitterära görat håller på att döda mig och jag kommer troligen att ge ut en tidning (skämt-satir) från Köpenhamn. Från Stockholm är väl omöjligt? Tidning blir det, ty pjeser och romaner kan blåstrumpor roa sig med! Ställningen är kritisk och något måste göras. Sätter jag mig till annat så blir det väsentliga ogjordt, och det måste ändock göras. Gif mig ett råd åtminstone. Och sänd mig mina 500 Francs så att jag får andas. Men framför allt: besvara mitt bref och bevara min hemlighet. beder Vänskapsfullt August Strindberg.
Om Du träffar Tyrax, så bed honom för all del sända "Evas sparbanksbok" som hon oupphörligt påminner om till min stora förargelse. Jag undrar om icke min svåger Philp skulle kunna sätta några magter i rörelse. Men han är en lösmynt herre som man icke får anförtro något hemligt åt. Ryktbar kan man bli och berömd med, men att få lefva -- det är det svåraste af allt. Kielland fick ju be hela nationen hjelpa sig och jag har väl gjort mer än han för "upplysningen" i mitt land. Men jag har varit för mycket demokrat, det är ett fel till och med inför demokraterna!"